Från “När Salikons rosor vissnar, då är jag död” till “Dödsstraffa mej hit och dödsstraffa mej dit” : En litteraturdidaktisk textanalys och diskussion av döden i barnlitteratur skriven av Astrid Lindgren

Denna studies syfte är att undersöka hur döden och livet efter döden skildras i ett antal barnböcker för att kunna föra en didaktisk diskussion om böckernas didaktiska potential för arbete med värdegrundsfrågor kopplat till ämnet döden. Böckerna som undersöks är Allrakäraste Syster, Mio, min Mio, Sunnanäng och Bröderna Lejonhjärta skrivna av Astrid Lindgren. Tidigare forskning inom området visar att skönlitteratur kan vara ett fruktbart verktyg för att behandla svåra ämnen som döden, och att skönlitteraturens didaktiska potential delvis beror på textens faktiska innehåll men även på vad man gör med texten. Forskningen visar också att det är av stor vikt att ta upp ämnet döden med barn eftersom de, likt vuxna, också tänker, tycker och känner kring detta ämne. Undersökningen av böckerna gjordes genom en tematisk analys utifrån den teoretiska utgångspunkten närläsning, och resultatet av denna analys diskuteras didaktiskt utifrån de teoretiska utgångspunkterna erfarenhetspedagogik och didaktisk potential. Den tematiska analysen genererade sex olika teman som visar vilka olika aspekter av döden och livet efter döden som skildras i böckerna. Det är dessa teman, och de koder och textstycken som de är uppbyggda av, som ligger till grund för besvarandet av studiens två första frågeställningar. Den tredje frågeställningen besvaras i den didaktiska diskussionen. En slutsats som kan dras av den genomförda analysen och didaktiska diskussionen är att en varierad bild av döden och livet efter döden skildras i böckerna. Dessa skildringar kan anses ge upphov till en didaktisk potential, men att denna didaktiska potential först realiseras genom ett väl genomtänkt arbete med böckerna.